Tankar kring avsaknaden av skönlitteratur i Skolverkets Läslyft

Vår skola ska vara med i Skolverkets Läslyft 2016/2017. Ingen är gladare än jag för det. Lika glad kanske, men inte gladare. Idag var jag på den inledande konferensen för handledare och rektorer i Stockholm, och vi fick då utförlig information om utformningen av Läslyftet samt bakgrund, syfte och tänkta mål. Det finns många intressanta moduler att välja mellan, både på grundskolan och på gymnasiet, moduler som har till syfte att på olika vis sätta fokus på texter och textproduktion.

Vad som förvånar mig, och som också gör mig besviken, är avsaknaden av moduler som har ett tydligt fokus mot skönlitteratur. Det finns en modul i grundskolan och vi fick veta att det var en modul under konstruktion för gymnasieskolan. För mig är det märkligt att inte dessa moduler kommer först, och framför allt att de inte är fler. Vi informeras ju om att Läslyftet inte är en quick-fix, utan att det är en förstärkning av ett arbete som redan finns och som förväntas fortgå. Hur kan det då vara så att skönlitteraturen får en så pass perifer position i sammanhanget?

Vi pratar om att skapa kontext för elever, och var kombineras kontext och språk på ett bättre sätt än i skönlitteraturen? Var skapas flest förutsättningar för att utveckla sitt språk, om inte i skönlitteraturen? Det fantastiska i att försjunka i en roman utan att se den omedelbara nyttan med det är något som inte får förminskas. När vi gör det, och lägger fokus på att enbart utveckla läsandet i förhållande till olika ämnen och ämnestexter, då blir ju det en quick-fix även om det inte var syftet.

Jag tror att en anledning till att det ser ut så här är för att vi lättare ska få med oss alla lärare på tåget. Och den tanken är god naturligtvis, men om vi inte ens kan få lärarkåren att inse vikten av att läsa för läsandets skull, då får vi nog problem med att övertyga eleverna om detsamma.

Så, det är ju lätt att kritisera, eller hur? Jag vill vara tydlig med att jag tror mycket på det här Läslyftet, och jag tycker att många av de moduler som erbjuds verkar både spännande och nödvändiga. Jag blir bara ledsen över att skönlitteraturen inte har fått den framskjutna plats som den förtjänar och som den faktiskt måste få ha om vi ska kunna vända trenden och på riktigt öka unga människors läsförståelse och faktiskt också läsintresse. Jag undrar när vi ska våga satsa på litteraturen och via den skapa en generation av kritiskt tänkande människor? I litteraturen lär vi oss ju allt; vi lär oss om det allmänmänskliga, vi lär oss om olika samhällen i olika tider, vi lär oss om andra, och inte minst, vi lär oss om oss själva.

En liten vädjan således från mig. Våga låta litteraturen ta plats i ert klassrum! Dra nytta av alla historier som finns från nu och då som har fängslat människor i olika tider. Läs mycket och ofta. Knyt an till det som är aktuellt i vårt samhälle idag och se vad vi kan lära oss av det. Tillsammans kan vi låta litteraturen få den framskjutna plats som den faktiskt förtjänar, och då tror jag att läsningen av de specifika ämnestexterna faller sig mer naturligt för de allra flesta.