söndag 28 augusti 2016

Den framtida dokusåpan om människorna som koloniserar Mars - vår tids "En hjältes död"?



Att arbeta med noveller är ett bra sätt att få in litteratur i undervisningen, och det passar utmärkt när du har lite tid som du vill använda på ett vettigt sätt. På min skola har eleverna varje vecka två lektioner på tjugofem minuter vardera som är tänkta att vara vikta åt läsning. För mig känns det oerhört viktigt att dessa lektioner används på ett bra sätt, att eleverna både får möjlighet att läsa och diskutera det lästa på olika sätt. Jag har inlett terminen med att läsa och bearbeta olika noveller, och nedan följer ett upplägg som bygger på läsning av Pär Lagerkvists En hjältes död.

För er som behöver friska upp minnet så handlar Lagerkvists novell om hur en man får 500 000 kronor för att stå på huvudet på kyrkspiran och sedan falla ned till marken. Mannen ses som en hjälte, och biljetterna till evenemanget säljer slut på nolltid. Mannen intervjuas i olika tidningar och alla människor i byn ser fram emot den stora händelsen, av olika skäl.

"Ett var likväl alla ense om, hur fantastisk och egendomlig denna idé var och att något sådant som detta inte skulle kunnat förekomma annat än i vår märkliga tid med dess hets och intensitet och dess förmåga att offra allt."

Nåväl, dagen kommer och mannen faller från kyrktornet och dör. Människor går, lite besvikna, därifrån.

"En förhoppningsfull ungdom offrad på det viset. Man gick missbelåten hemåt, damerna spände upp parasollerna mot solen. Nej, att ställa till med sådana rysligheter skulle då egentligen vara förbjudet. Vem kunde ha nöje av det? När man tänkte rätt efter var det ju upprörande alltsammans."

Ingången till uppgiften är att ta de tre orden konsortium, kyrkspiran och djärvt (som återfinns i inledningen av novellen) och gå igenom med eleverna. Vad betyder orden helt enkelt. Jag ger eleverna tre meningar där orden används, och sedan får eleverna enskilt skriva tre meningar - en för varje ord - där orden används korrekt. Gemensamt går vi igenom några exempel. Sedan får eleverna skriva en mening som innehåller alla tre orden. Vi lyfter några exempel i hela klassen. Det här sättet att inleda berättade Jenny Edvardsson om på sin föreläsning under SETT-dagarna i Stockholm i april.

Nu läser vi novellen - eleverna har texten framför sig och jag läser högt. Novellen är bara två sidor lång, så det tar inte många minuter. Vi hinner också lufta några spontana tankar kring det lästa innan dagens tjugofem minuter är slut. Jag skickar iväg eleverna med frågan: "Finns det någon motsvarighet till det vi har läst i vår tid?"

Nästa gång vi ses så kopplar jag tillbaka till novellen, och i mindre grupper får de sedan diskutera frågan om det finns några motsvarigheter i vår tid, och vad dessa i så fall skulle kunna vara. Vi lyfter upp tankar från de olika grupperna i helklass innan vi går vidare. Tillsammans läser vi artikeln "Flera svenskar vill kolonisera Mars" (SvD 13 januari 2014). Eleverna får sedan återgå till sina grupper och fundera - är detta att jämföra med den unge mannen i novellen? Varför? Varför inte?

Vi knyter ihop diskussionen i helklass och lägger Lagerkvist åt sidan så länge. Kanske har några tankar kring det mer allmänmänskliga väckts. Vad är vi människor beredda att offra för våra femton minuter i rampljuset i vår tid? Och på vilka sätt skiljer det sig från vad människor för hundra år sedan var beredda att offra?

Kanske fungerar det här upplägget även för dig? Det går naturligtvis att bygga in i ett större tema om man så vill, men jag tänker att det också finns något befriande med den här typen av kortare uppgifter, som trots att de snabbt är gjorda inte på något sätt gör avkall på tankeverksamheten hos varken läraren eller eleverna.

tisdag 9 augusti 2016

Är det verkligen skönlitteratur vs sakprosa?



Det har varit en avkopplande sommar för mig i år, och bara ibland har jag fastnat vid inlägg i mediebruset. Något jag fastnade vid var debattinlägget av Lars Melin som publicerades i DN den 17 juli i år. I sitt inlägg argumenterar Melin (docent i svenska vid Stockholms universitet) för att svenskämnet med fördel borde delas i två - ett  för det litterära kulturarvet och ett för färdigheten att läsa och skriva informativa texter. Melins debattinlägg har legat och skavt hos mig sedan dess, och jag har delvis följt debatten i olika sociala medier där det är tydligt att det finns två läger - de som tycker att läsning av skönlitteratur alltid är av godo och de som tycker att mer fokus borde ligga på läsning av sakprosa.

Jag blir provocerad av en del av Melins ganska svepande slutsatser. Det är nog ingen som inte tycker att det är viktigt att unga människor lär sig att läsa och förstå olika typer av text, och att de också förbereds för ett aktivt samhällsdeltagande genom att förstå olika typers uppbyggnad och funktion. Melin skriver att läsning av sakprosa får stå tillbaka till förmån för läsning av skönlitteratur (som ofta benämns klassiker i texten, vilket naturligtvis är en grov förenkling), och att det är ett grundläggande problem i skolan, något som i förlängningen (enligt honom) har stor påverkan på Sveriges Pisa-resultat:


"Ingen vill mena att skönlitteraturen är oviktig eller passé, men den är bara ett av flera underhållningsmedier, och dominerar inte längre (om det någonsin varit så) vare sig kvantitativt eller kvalitativt. Däremot måste det vara skolans uppgift att förmedla skönlitteraturens estetiska, emotionella och kulturella värden vidare till nya generationer. Men denna kulturinsats hjälper knappast upp några Pisaresultat." 

Jag vill gärna komma med ett tillägg i debatten då, det är svårt att se förbi de språkliga vinster som görs när vi läser skönlitteratur (och då menar jag inte skönlitteratur reducerat till klassiker, utan all skönlitteratur). Genom att läsa skönlitteratur får vi en förståelse för språkets uppbyggnad, och vårt ordförråd utvecklas. Denna språkliga kompetens är ovärderlig när vi ska läsa och producera sakprosa. Detta nämner inte Melin alls i sitt inlägg, och det är märkligt enligt mig, språket är ju grunden för all förståelse och textproduktion, och ett naturligt sätt att få till sig detta är genom läsning av skönlitteratur (och annan litteratur). Att reducera läsning av det som inte är sakprosa till en "kulturinsats" är direkt felaktigt. Vidare skriver Melin:

"Mest missuppfattat är det självklaraste av allt. Det är just faktalitteratur som är nyckeln till framgång i skolan, till högre studier och till framgång i alla något så när kvalificerade jobb. Det är bra om de unga läser våra klassiker, men det är förmågan att tillgodogöra sig en rapport eller ett pm som ger dem framgång i livet. Det är också denna förmåga som Pisa mäter.

Det är uppenbart att mycket skönlitterär läsning inte hjälper att bygga denna textkompetens. Den prototypiska romanen intresserar sig för händelser, sakprosa för saker och strukturer."

Det är tråkigt med den här typen av inlägg tycker jag, särskilt eftersom det generellt sett läggs för lite tid på all typ av läsning i skolan. I min värld handlar det inte alls om hur sakprosan får stå tillbaka för att göra plats för skönlitteraturen, det handlar om att vi läser alldeles för lite i skolan. Vi vinner inget på att se förbi de språkliga vinster som görs när vi lägger tid på läsning av skönlitteratur i klassrummet, och den rutinerade läraren ser naturligtvis till att koppla den skönlitterära läsningen till läsning och produktion av sakprosa. Istället för att försöka ge det ena eller det andra mer eller mindre utrymme så bör vi fokusera på att öka den totala läsmängden i skolan. För precis som Melin skriver så finns det mycket som lockar på fritiden, där läsningen inte alls får ta plats för många - desto viktigare då att vi vågar vika mer tid till läsning i våra klassrum.

Efter drygt åtta underbara veckors ledighet är det dags för mig att gå tillbaka till jobbet imorgon. Samma samma fast ändå helt nytt - efter nästan 15 år på gymnasiet ska jag detta läsår pröva högstadiet. Jag kommer fortsätta att överösa mina elever med allsköns läsning, och vi kommer att grotta ned oss i kioskvältare, klassiker, ungdomslitteratur, noveller och annat. Med avstamp i det kommer vi att träna på hur artiklar, rapporter, debattinlägg, instruktioner och annat ser ut och skapas, vilket språk som lämpar sig till vilken text, och varför. Så det så.