Jag har mer och mer övergått till att arbeta med skönlitteratur som bas för undervisningen. Genom åren har jag gått från att lite mer traditionellt (och ibland planlöst) låta eleverna läsa litteratur som egentligen alltid landade i någon form av recension eller analys till att ta fram ett arbetssätt som är långt mer utvecklande för eleven.
Det arbetssättet som jag har tagit fram bygger på en väldigt tydlig struktur. Varje arbetsområde inleds med en uppgift som har till syfte att leda eleverna in i läsningen, och omgående aktivera dem. Den inledande uppgiften utgår alltid från elevens egen verklighet och deras egna erfarenheter för att säkerställa att alla hänger med från början. Inga rena kunskapsfrågor här alltså, de tenderar att tysta stora delar av klassen (de som inte har dessa kunskaper med sig), och det gör det svårare för dig att aktivera alla elever.
När eleverna har löst den inledande uppgiften så påbörjas läsningen. Stora delar av läsningen sker i klassrummet - detta är helt enkelt för att det fungerar dåligt att be eleverna läsa hemma. De elever som har nått gymnasiet utan att läsa en hel bok kommer fortsätta att låta bli att läsa. Målet är att fånga upp alla elever, och eftersom du har möjlighet att pröva eleverna på så många kunskapskrav i varje läsuppgift så är det mycket väl investerad tid.
För att säkerställa att du får igång alla elever så använder du dig förslagsvis av modellen "Think, pair, share", enkelt förklarat innebär det att alla elever först tänker och formulerar sina tankar enskilt, sedan delar de med sig med en klasskamrat och slutligen lyfts tankarna i hela gruppen.
Under läsningens gång så stoppar jag eleverna ganska ofta för att stämma av. Vad har hänt? Vilka karaktärer har du mött? Vad tänker du om det lästa? Vad tror du kommer att hända sedan? Även här jobbar jag mycket med modellen "Think, pair, share" för att aktivera alla elever. En viktig del av dessa stopp är att inget av det lästa hålls hemligt. Om pausen kommer vid sidan 75 så avslöjas och diskuteras allt som har hänt fram till den sidan. Detta är för att de elever som av olika anledningar inte har kommit fram till den sidan antingen ska bli nyfikna och snabbt läsa ikapp (händer förvånansvärt ofta!) eller att de ska ha möjlighet att börja på sidan 76 och faktiskt därifrån kunna haka på i läsningen.
När boken, novellen eller utdraget/utdragen är färdiglästa så arbetar eleverna med en större slutuppgift. Den ser olika ut från gång till gång - det kan vara presentationer individuellt eller i grupp, filmer av olika slag, textanalyser individuellt eller i par. Eleverna har ett visst antal lektioner avsatt till detta arbete.
Nu kommer vi till de riktigt roliga bitarna (i alla fall om vi ska tro mina elever), nämligen kamratrespons. För att få kamratresponsen att verkligen fungera och bli betydelsefull så arbetar jag fram kamratresponsformulär till varje enskild uppgift. Fokus ligger på att få eleverna att titta hur klasskamraterna har löst olika bitar och fått saker att fungera enligt givna instruktioner. Det här är en oerhört effektiv metod eftersom de samtidigt, medvetet eller omedvetet, utvärderar sina egna produkter.
Det har visat sig vara det enskilt bästa sättet att få till en utveckling i elevernas skrivande. Ju mer de läser varandras texter, desto mer utvecklar de sitt eget skrivande. Jag kan inte nog trycka på vinsterna av väl utformad kamratrespons - eleverna själva uttrycker i utvärderingarna sedan att just dessa lektioner är de mest värdefulla och att de gärna hade läst ännu fler texter för att ge respons.
När eleverna sedan har arbetat färdigt med sin produkt utifrån den respons de fått så utvärderas hela arbetsmomentet och även elevernas insatser och lärdomar. Återigen är det ett ganska utförligt arbete och eleverna svarar på ungefär sju till åtta frågor och motiverar sina tankar och slutsatser. Även detta har visat sig vara väldigt effektivt, både för mig och dem själva. För mig för att jag då kan arbeta med att förändra uppgifterna så att de nästa gång kommer att fungera ännu bättre, för dem för att de får sätta ord på vad som har fungerat och vad de skulle förändra för att få allt att fungera ännu bättre nästa gång.
Ett moment utifrån den här strukturen tar mellan fyra och fem veckor beroende på hur mycket som ska läsas och vad slutprodukten ska vara. Med tanke på hur många kunskapskrav som ett moment av det här slaget prövar så är det fantastiskt väl investerad tid, och eleverna har möjlighet att utveckla sina förmågor och kunskapskrav och vid slutet av kursen hamna på ett högre betyg.
Det här sättet att utforma undervisningen fungerar lika bra i svenska som i engelska!
Det arbetssättet som jag har tagit fram bygger på en väldigt tydlig struktur. Varje arbetsområde inleds med en uppgift som har till syfte att leda eleverna in i läsningen, och omgående aktivera dem. Den inledande uppgiften utgår alltid från elevens egen verklighet och deras egna erfarenheter för att säkerställa att alla hänger med från början. Inga rena kunskapsfrågor här alltså, de tenderar att tysta stora delar av klassen (de som inte har dessa kunskaper med sig), och det gör det svårare för dig att aktivera alla elever.
När eleverna har löst den inledande uppgiften så påbörjas läsningen. Stora delar av läsningen sker i klassrummet - detta är helt enkelt för att det fungerar dåligt att be eleverna läsa hemma. De elever som har nått gymnasiet utan att läsa en hel bok kommer fortsätta att låta bli att läsa. Målet är att fånga upp alla elever, och eftersom du har möjlighet att pröva eleverna på så många kunskapskrav i varje läsuppgift så är det mycket väl investerad tid.
För att säkerställa att du får igång alla elever så använder du dig förslagsvis av modellen "Think, pair, share", enkelt förklarat innebär det att alla elever först tänker och formulerar sina tankar enskilt, sedan delar de med sig med en klasskamrat och slutligen lyfts tankarna i hela gruppen.
Under läsningens gång så stoppar jag eleverna ganska ofta för att stämma av. Vad har hänt? Vilka karaktärer har du mött? Vad tänker du om det lästa? Vad tror du kommer att hända sedan? Även här jobbar jag mycket med modellen "Think, pair, share" för att aktivera alla elever. En viktig del av dessa stopp är att inget av det lästa hålls hemligt. Om pausen kommer vid sidan 75 så avslöjas och diskuteras allt som har hänt fram till den sidan. Detta är för att de elever som av olika anledningar inte har kommit fram till den sidan antingen ska bli nyfikna och snabbt läsa ikapp (händer förvånansvärt ofta!) eller att de ska ha möjlighet att börja på sidan 76 och faktiskt därifrån kunna haka på i läsningen.
När boken, novellen eller utdraget/utdragen är färdiglästa så arbetar eleverna med en större slutuppgift. Den ser olika ut från gång till gång - det kan vara presentationer individuellt eller i grupp, filmer av olika slag, textanalyser individuellt eller i par. Eleverna har ett visst antal lektioner avsatt till detta arbete.
Nu kommer vi till de riktigt roliga bitarna (i alla fall om vi ska tro mina elever), nämligen kamratrespons. För att få kamratresponsen att verkligen fungera och bli betydelsefull så arbetar jag fram kamratresponsformulär till varje enskild uppgift. Fokus ligger på att få eleverna att titta hur klasskamraterna har löst olika bitar och fått saker att fungera enligt givna instruktioner. Det här är en oerhört effektiv metod eftersom de samtidigt, medvetet eller omedvetet, utvärderar sina egna produkter.
Det har visat sig vara det enskilt bästa sättet att få till en utveckling i elevernas skrivande. Ju mer de läser varandras texter, desto mer utvecklar de sitt eget skrivande. Jag kan inte nog trycka på vinsterna av väl utformad kamratrespons - eleverna själva uttrycker i utvärderingarna sedan att just dessa lektioner är de mest värdefulla och att de gärna hade läst ännu fler texter för att ge respons.
När eleverna sedan har arbetat färdigt med sin produkt utifrån den respons de fått så utvärderas hela arbetsmomentet och även elevernas insatser och lärdomar. Återigen är det ett ganska utförligt arbete och eleverna svarar på ungefär sju till åtta frågor och motiverar sina tankar och slutsatser. Även detta har visat sig vara väldigt effektivt, både för mig och dem själva. För mig för att jag då kan arbeta med att förändra uppgifterna så att de nästa gång kommer att fungera ännu bättre, för dem för att de får sätta ord på vad som har fungerat och vad de skulle förändra för att få allt att fungera ännu bättre nästa gång.
Ett moment utifrån den här strukturen tar mellan fyra och fem veckor beroende på hur mycket som ska läsas och vad slutprodukten ska vara. Med tanke på hur många kunskapskrav som ett moment av det här slaget prövar så är det fantastiskt väl investerad tid, och eleverna har möjlighet att utveckla sina förmågor och kunskapskrav och vid slutet av kursen hamna på ett högre betyg.
Det här sättet att utforma undervisningen fungerar lika bra i svenska som i engelska!
Har själv funderat i de här banorna kring min undervisning och försökt koppla samman läsning med teman för att ge sammanhang och koppling mellan text och tanke - att läsa och diskutera kring vad ondska är inför läsning av Dvärgen, säg. Men dina förslag om kamratrespons är värda att lägga till; lätt att förbise när tiden tickar... vilka verk brukar du arbeta med i detta format?
SvaraRaderaVänligen,
Peder Gravlund
Hej Peder! Ja, det är viktigt att skapa ett sammanhang när man läser med elever för att få med sig så många som möjligt. Jag arbetar på det här sättet med i princip all litteratur. I år har jag exempelvis läst Doktor Glas, Sherlock Holmes, The Pearl, Mig äger ingen och Svinalängorna. Ibland arbetar jag med utdrag ur olika romaner under ett gemensamt tema och ibland med kortare noveller. Mitt mål är att få eleverna att läsa saker de inte nödvändigtvis skulle ha läst själva; att hela tiden utmana dem och få dem att upptäcka nya sidor av litteraturen och av sig själva.
SvaraRaderaTrevlig helg!
Karin