onsdag 11 maj 2016

Guldgruvan UR - varför jag använder Hej Litteraturen! i min undervisning.


För några veckor sedan fick jag möjlighet att skriva ett blogg-inlägg hos ur-pedagogerna samtidigt som jag var gästredaktör på ur skola. Det var en rolig erfarenhet och jag fick möjlighet att fundera över varför jag gillar vissa program från UR som jag använder mig av i min undervisning. Det var nyttigt i sig, för ibland inser jag att jag gör saker rent slentrianmässigt - jag har ju gjort så tidigare i år, så varför inte i år? I vilket fall som helst, jag publicerar här blogg-inlägget jag skrev då, där jag förklarar hur jag använder mig av programmet Hej litteraturen! Kanske är det någon som kan inspireras av det och få en fin ingång i litteraturhistorien?

Jag har alltid älskat att läsa! Jag lärde mig läsa långt innan jag började i första klass, och sedan dess har jag läst. När jag gick på gymnasiet och läste barn- och ungdomskunskap så nämndes bokslukaråldern - gissa om jag kunde relatera! Jag minns hur jag hängde i timmar på biblioteket, och hur jag gick där ifrån med en papperskasse med böcker i vardera hand. När mina lärare delade ut böcker i skolan och sa att vi skulle läsa dem och lämna in en recension två veckor senare så gjorde jag det. I min värld gjorde nog alla det. Trodde jag.

Nu, många år senare, och efter fjorton år som lärare så inser jag att den taktiken - dela ut en bok och be eleverna läsa hemma - fungerar ganska dåligt generellt. Antagligen fungerade det inte särskilt bra när jag gick i skolan heller, men det förstod jag inte då. Varje läsår när jag tar emot grupper av nya elever så får jag höra “jag har aldrig läst en hel bok” från flera elever. Och det stämmer nog i de flesta fall.

Hur gör vi då, för att utjämna de enorma orättvisor som cementeras mellan läsare och ickeläsare? Undersökningar visar att de som inte läser eller blir lästa för får stora svårigheter att klara samhällslivet då deras ordförråd blir alldeles för litet. Ja, läsa måste vi, och vi måste aktivt söka vägar att få eleverna att ta sig igenom litteraturen. Det är ofta lättare att få dem att tackla, ta sig igenom och ofta också uppskatta en mer nyskriven bok, och redan där har vi vunnit mycket.

Vi har dock i våra styrdokument uppdraget att lära eleverna att förstå kopplingen mellan litteratur och samhälle under olika tider i historien. Här finner jag stor hjälp i Hej litteraturen! Programserien gör nedslag i de flesta litteraturhistoriska epokerna, och utan att förenkla och lägga tillrätta så har det en ton och infallsvinklar som tilltalar de flesta. Att starta upp ett litteraturmoment med ett avsnitt ur Hej litteraturen! ger eleverna en god förförståelse av epoken och är inspirierande på många sätt.

Det jag som lärare uppskattar allra mest är just hur man i programmen har fokuserat på att plocka fram det som är allmänmänskligt - det som gör oss till människor och det som de flesta av oss faktiskt kan relatera till. När eleverna förstår att människor som levde för 2000 år sedan, 700 år sedan eller 150 år sedan faktiskt i många avseenden var som vi, ja, då känns litteraturen från den tiden lite lättare att ta till sig tycker jag. Och jag kan välja att spinna vidare på de namn från epoken som presenteras i avsnittet, knyta an till andra författare från nu och då, och i slutändan även få eleverna att se sambanden och likheterna med oss här och nu. Det är en fantastisk hjälp i undervisningen, och jag har märkt att eleverna uppskattar de kopplingar till vår tid som görs i de olika avsnitten. Det tycks vara något som gör historisk litteratur mindre skrämmande.

Så, med hjälp av Hej litteraturen har jag kunnat skapa undervisning som gör att även de mer läsovana eleverna känner sig delaktiga och känner att den litteraturen även är till för dem. Det är fantastiskt när eleverna börjar diskutera litteratur i klassrummet. Det är en otrolig känsla när de stannar till vid katedern för att se vad det är för bok jag läser. När de delar med sig av sina egna boktips till mig i filmad form (jag samlar, och de gör detta helt frivilligt) är lyckan stor. Men det som gör mitt lärarhjärta allra lyckligast är när jag, deras lärare, delar ut en roman och säger att vi ska jobba med den de närmsta veckorna - låter dem börja läsa och känner hur lugnet sänker sig över klassrummet när de nu, faktiskt riktigt vana läsarna - tar sig an det nya verket. De kanske inte alla var klassiska bokslukare i 11-årsåldern, men nog går det att få dem att sluka böcker nu istället, när de närmar sig 18. Och det är inte så dumt det heller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar